Ueses Dorf - Vår by

Mir läbe auso mindeschtens 2 vo dene 3 Mönet womer hie si, im gliche Dorf, Chwaka. Ei so Schwed wo es paar Mönet vorhär in Chwaka isch gsi, hets dr schlimmscht Ort vo ganz Zanzibar gfunge. Gueti Ussichte si das auso gsi.
So schlimm ischs itz o wieder nid, abr es paar Sache si scho zimlech gwöhnigsbedürftig. Z.B. dr Imam, wo schins nid ganz dicht isch u wo am haubifüfi di erschti Kaskade übers Dorf ablaht. Chum ischme de wider igschlafe fahre vorem Hüs di erschte chline Bössli düre. Schteit me de när mau vrschwitzt uf, hetme Ussicht ufne Koranschueu, es paar Geisse u Hüehner, eis ohni Fädere, u zimli viu Plastigabfau - unger Kokospaume u hinge drann zMeer. Im Hus heimer bis itze gseh: e 10 cm grossi Landchrabbe, einigi Kakerlake, es paar Tusigfüessler, ei Tönderschpinnele, eis Skorpion. Drzue läbe ne ganzi Mängi Flädermüs ungerem Tach. U vorem Hus heimer immer e Tonne Ching. Schtrom hets meischtens, Wasser weniger meischtens. Dr Grund dadrfür isch ds Chwaka Bay Ressort nördlech vom Dorf, wo vor auem italjänischi Turis Ferie mache. Am Igangstor hets e vrchleidete Massai, wo ke Änglisch cha, drfür Italjänisch. We de dItaljäner abzieh, ir Rägezyt, ab März, gits de im Dorf wider durchgehend Wasser.
Mir si natürlech scho chline Attraktion, abr lengscht nid di erschte Schtudis wo i däm Hus wohne. Bim Dorfchef simer ou scho gsi – chli mit Vrschpätig, wüu är het 2 Froue, eini im Dorf, eini ir Schtadt unär isch zimlech lang nid umegsi – u heinis sire Ungerschtützig vrsicheret.
Aus hie louft ungerem Diktat vode Gezeite, öppe au si irgendwie id Augezucht odr dFischerei u so Sächeli vrwicklet, viu Handwärch haut u di Jungs hie hei Muskle, sisch nid zum säge. Di wissi Massai wär hie glatt düreträjt.
Aus zimlechs Erläbnis hetsech ou dSuechi nachere Internetmüglechkeit usegschteut. Ir Schueu – 800 Schüeler uf gloub 2000, 3000 Iwohner… - gits auso sit mehrerne Mönet dank US-AID Internet. Leider hetsech dSchueu bis vor churzem aber kener Computer chönne leischte. Dr Rektor hetis freii Internetbenützig i Ussicht gschteut, üs aber nach Partnerschuele im Usland agfragt, u für ufe Punkt cho heter ungfähr e Schtung brucht… Schins plant ds Lehrerkollegium Türe u Fänschter izboue i di bis itz offne Löcher, so das dGiele bim Schiffshornstuti nid au chöi useseckle, ga häufe uslade u chli öpis vrdiene. Ds Schueuinternet hetsech schlussäntlech när aus Virenäscht usegschteut u wemer de när würklech mau druf chönnte, hinger aune Linie wos züberwinde brucht, hets de ke Schtrom meh…

Minst 2 av de här 3 månader på Zanzibar kommer vi alltså att leva i samma byn, Chwaka. Exjobbare Jonathan som tidigare har varit här tyckte att Chwaka var värsta ställen på ön...
Än så länge så går det ganska bra, men några saker är ju visst lite speciell: Imamen t.ex. som börjar att försörja hela byn med sin ”sång” redan kl. halv fem på morgonen. Killen verkar inte vara klokt, jag fick naturligtvis ochså spela inn det där! Om man då igen skulle nästan somna in så åker de första bussarna förbi vår hus. Då förblir det bara att gå upp, helt enkelt, svettig som man är. Belönad blir man med en utsikt på en Koranskola, några geter och höns, en utan fjädrar, och ganska mycket plastsopor – under kokospalmer och sen havet, det vida. Inne i huset har vi än så länge sett: en rätt så stor landkrabba, några tusenfotingar, några kakerlaker, en spindel som bara med hela sin storlek förnedrar alla djur i Europa som kallar sig så och en liten skorpion. Under taket har vi en fläddermuskoloni. Och framför huset alltid en batteri barn. El finns mest, vatten mindre ofta. Detta beror framför allt på Chwaka Bay Ressort som ligger norrut och mest har Italienare som besökare. Vid ingångsten håller en fin utklädd Massai vakt, tyvärr pratar han ingen engelska, bara italienska. Men under regntiden som börjar i mars finns det då mindre Italienare i byn och därmed också mer vatten i byn.
Visst är vi lite av en attraktion i byn, men vi är långt ifrån de första studenter som bor i huset. Vi också besökte bychefen – lite senare än vi trodde dock, han var hos sin kvinna nummer 2 i stan ett tag – och fick sin support om nånting skulle hända.
Allt verkar att bero på tidvatten, folk fiskar och odlar alger, mycket kroppsarbete, killarna här ser ut att den vita massaien skulle ha blivit helt yrvansinnigt här.
En rätt så stor upplevelse var vår sökning efter internetankoppling i byn. Skolan – med 800 elever på typ 2000, 3000 invånare ... – har alltså internet, sen flera månader tillbaka, tack vare US-AID. Tyvärr hade skolan först inga pengar för att skaffa sig datorer... Rektorn lovade oss fri användning av internet, men han villde ha support av oss för att få ett partnerskola, och för att komma på punkten behövde han en hel timme... Väl, antagligen, så planerar lärarkollegiet att bygga in dörar och fönstrar i hålarna som än så länge är öppet att pojkarna inte bara kan springa bort när båtarna kommer för att tjäna nånting genom att hjälpa att lasta ut fisk. Skolinternetet visade sig då att vara ett rejält virusnäst och när man då äntligen kom fram genom alla linjer så tar elen slut...